Såhär är det: Man kan aldrig få för många verktyg.
Även om det understundom svider ordentligt i börsen så är det ändå alltid välkommet att få en anledning att skaffa fler och nya verktyg och mätinstrument.
Att snåla vid verkygs- och instrumentanskaffning är alltid dumt. Särskilt om man har professionella ambitioner och förväntar sig att någon skall betala för ett väl utfört jobb. Rätt verktyg av rätt kvalitet till rätt uppgift. ”Rätt tid, plats och utrustning”, som vi gamlingar som gjort värnplikten lärt oss.
De senaste dryga tio åren har jag utfört mina husbehovsmätningar av ljud med det på alla sätt utmärkta datorbaserade mätsystemet EASERA från Berlin-baserade AFMG. Åren innan dess råddade jag med en Clio-rigg på en fullständigt antik datamaskin, men det är en annan historia.
Även om EASERA fortfarande är en favorit med hiskeliga möjligheter så har det precis som alla andra verktyg sin tillämpning och sina begränsningar i vardagen, och är bl.a. inte helt optimalt för snabba, effektiva och korrekta mätningar av taltydlighetsindex.
Till att börja med är ingenting i min EASERA-rigg formellt verifierat och kalibrerat efter rådande standarder. Det går givetvis att låta göra, men att mäta StiPA med indirekt/impulsbaserad metod har likväl sina begränsningar. Förlitar man sig på impulsresponsen gör man också antagandet att systemet mellan in och ut är fullständigt linjärt – något som sällan är fallet i verkligheten™.
Ett aningen mer jordnära problem är att det är ganska åbäkigt att kånka runt dator, interface, kablar, stativ och hela paketet när man skall göra ett större antal mätningar på olika platser.
Efter att ha kollat upp diverse olika alternativ (inklusive jättefräcka urbant supermoderna dito baserade på en iPad) fick det bli en väl beprövad lagom-lösning i form av NTi XL2, signalgenerator, mätmik och diverse mjukvarutillval inkl. StiPA. Jag passade även på att skaffa en Ampetronics fältstyrkeprob och slinglyssnare så jag kan verifiera hörslingor efter konstens alla regler. Objektivt sett gick det raskt att få hem grejorna, men subjektivt sett var det givetvis en oändlig väntan på dagen för illa dold upphetsning och den heliga ritualen unboxing:
Lite av julafton redan i oktober. Doften av ny elektronik ligger tung i rummet och bläcket på kalibreringsintygen har knappt hunnit torka. Portabelt och fälttåligt – och NTi:s lösning med gummikalsong på apparaterna påminner starkt om likaledes fälttåliga Philips/Fluke och mitt gamla portabla oscilloskop. De kommer att trivas förträffligt ihop ute på vägarna med undertecknad.
Nu var det förstås många år sedan Fluke/Philips-skåpet kalibrerades, men det gör jobbet för diverse fältmässig felsökning iallafall.
Förutom de vardagliga professionella tillämpningarna kan man ju tänka sig lite skoj på fritiden också.
Nu kan jag logga hur mycket oväsen mina grannar för, och jag kan dra på mig foliekepsen och ge mig ut på jakt och söka lösningen på gåtan ”the Hum”… 😉
Nu kan jag iaf mäta:
…plus en massa annat.
Mätinstrument-fetischism är en svår och livslång diagnos och åkomma.
En viss svensk telekom-jätte auktionerar ut en massa instrument nere i Lund.
Vad kan jag uppbåda för trovärdig anledning till att lägga ett bud på en hiskeligt kompetent spektrumanalysator?
Eller rättare sagt; vad kan jag göra för att hejda mig…?