På årets LLB-mässa hade jag den oerhörda ynnesten att träffa och prata i någon timmes tid med prof. Doug Jones om högtalare i allmänhet och Danley i synnerhet. En fascinerande man, och fascinerande högtalare. Det trista med en branschmässa är att i ett mässbås får man ju inte riktigt möjlighet att uppleva högtalare på rätt sätt – dvs lyssna på dem.
Sommaren passerade i ett rasande tempo, och av en händelse fick jag nys om att en Danley-rigg fanns att avlyssna i skarpt läge på Norbergfestivalen. För en norrbottning i exil utanför Göteborg är ju distansen till Norberg av digniteten ”nästgårds”, så det var bara att hoppa i bilen och dra dit.
Norbergfestivalen har en mycket speciell profil av avantgardistisk elektronmusik, ambient, noise och därtill en hel del effektkrävande dansorienterad musik. (Men vi snackar verkligen inte Avicii och arena-house!) En av scenerna kallas ”303”, och har sina rötter i ett besökarinitiativ för många år sen, och bestyckningen har varierat från begynnelsens batteridrivna punk-PA via Alto/Behringer, sedan riktiga Funktion-One, och nu i år ett jätteorange Danley-system.
Festivalen äger rum på ett nedlagt gruvområde, och uppifrån den stora Mimerlaven ser man 303-tältet aningen till vänster i bild. PA:t var till skillnad mot tidigare gånger riktat ut mot skogen, vilket de närboende nog inte hade något emot.
SH46 upptill och DBH218 för basbehovet.
Horn? Horn! Horn hela vägen. Prof. Doug Jones har tagit sig an det där med trattar på ett klart intressant sätt. Kosmiskt knivskarp direktivitet på de där topparna, och basarna flyttade givetvis massor av luft djupt och rent som sig bör. Trattarna är dessutom våldsamt effektiva, så de hade lätt kunnat matcha upp dem med en omgång basar till. SH46:orna tutar f.ö. bara på upp till sisådär 15kHz så jag misstänker att jag hade gillat SH50 lite bättre. Jag, som varken är technofantast eller PA-snubbe, och är mer inne på top-notch installationsteknik väntar naturligtvis på lämpligt tillfälle att lyssna på Danleys andra högtalarmodeller, enär dessa oranga monster är lite av en udda fågel i sammanhanget. EDM-folket sägs dock ha fått upp ögonen för dem på andra håll.
För mig som snöat in på linjekällor och -arrayer – dessutom med elektronisk styrning – det senaste decenniet, så har jag givetvis fått litegrann att fundera på. Alltid kul med nya grejor, och som vanligt varierar åsikter, tycke och smak bland oss ljudnördar.
Övriga scener (gruvans kraftcentral och anrikningsverket) var utrustade med franska bruna lådor, dvs från l’Acoustic. Jag hörde kommentarer och åsikter om att det lät bra, men hade inte tillräckligt med kraft inne i gruvbyggnaden. Jag håller inte riktigt med, jag tyckte nivån fungerade bra. Under promenaden upp i laven för att ta den översta bilden soundcheckade de någon djupmullrande akt, och betongen i hela byggnaden vibrerade som om malmkvarnarna fortfarande var igång…
I det andra hörnet av festivalen, på campingen, spelades det hej vilt med betydligt mer modest utrustning men otvivelaktig entusiasm. Bensingenerator och punkiga hembyggen. Cirkeln är sluten.