Kontaktslöjd

Som avbrott från allt det digitala så tar jag mig understundom an saker som är såväl gamla som analoga. Eller, egentligen är ju den här maskinen knôkfull med gammal döende 4000-logik! Nå, ”digitalt är bara ett specialfall av analogt” som vi brukar säga. Siel Orchestra – italiensk stråkmaskin/polysynt eller vad man nu skall kalla den. Den dekaltrimmades även på sin tid att heta ”ARP”, men det är äkta italiensk jättebisarr musikelektronik under huven.

Felbeskrivning från ägaren: ”Helt död”. Uppföljningsfråga: ”hur och när dog den?” Svar: ”den har aldrig funkat vad jag vet”. Helt OK utgångsläge med mig! Grejor som är heldöda är konsekventa – det värsta jag vet är slumpartade och intermittenta fel.
Sielen i detta nu på labb-bänken med huven öppen. Strömförsörjningen isolerad från resten av instrumentet och vederbörligen testad. Helt OK. Svagt rippel från regulatorerna men väl inom specarna. (En stund hade jag dock våldsamma intermittenta pulser på o-skopet och fattade ingenting. Tills jag hittade laddaren till min skruvdragare, ett ädelt stycke asiatisk ingenjörskonst, som stod i ett hörn och spydde ur sig störningar. Laddaren står nu i andra änden av huset och det är lugnt o fint i labbet.)

Italiensk teknik kan vara underbar och asball, men den kan också bjuda på huvudvärksframkallande brister och besynnerligheter. Ungefär som engelska grejor. Men vi älskar dem ändå! Siel Orchestra innehåller en bunt kretskort som sitter ihop åt alla håll och kanter med flatkabel- och kontaktlösningar av mycket besynnerligt och tveksamt slag, så innan jag öht gör något seriösare försök att få ordning på den här så börjar jag med att städa upp infrastrukturen. Nya och garanterat fungerande förbindelser. De märkliga sjuttiotals-kontakterna ersätts med standard Molex KK. Ett riktigt crimpverkyg anlände med posten, så nu är det bara att sätta igång…

Sjuttiotalstillverkad CMOS-logik ur 4000-serien har en tendens att självdö efter en tio-femton år, så i värsta fall blir det att byta ut det mesta i maskinen. Turligt nog är det ingen större kostnad, då kretsarna tillverkas än idag, men med betydligt bättre processer.

Meka musikmaskin är ett trevligt kvällspyssel när man inte har något annat för sig. Dricka kaffe, lyssna på bra musik och sniffa lödrök.

Fortsättning lär följa…