Ibland kan det bli vajsing och väldigt obra. Om man tar en koll på läget i ett audionätverk (CobraNet), och det ser ut såhär:
…så är det något som är allvarligt uppåt väggarna.
Och värre blev det; enheter föll ur och kom tillbaka i ett mycket stokastiskt mönster, och helt plötsligt började diverse högtalare spy ur sig rosa brus.
”Finn fem fel!”
Vi kan väl börja med att konstatera att det finns två ”conductors” på nätverket. Snacka om två tuppar i hönsgården. Conductorn på ett Cobra-nät är taktpinnen som etablerar den motsägelsefulla företeelsen av en synkron transportmekanism i och på ett i grunden asynkront medium. En välfungerande CobraNet-mekanism skall över huvud taget inte medge att detta uppstår. Broadcaststorm? Inte direkt, men det stod snart klart att nätverket flödade över och kantrade spektakulärt.
I det aktuella fallet var det en defekt (buggig) s.k. firmware i centralenhetens CobraNet-gränssnitt som var det stora problemet, och en fortfarande inte helt utredd kombination av maximalt olyckligt samverkande faktorer initierade därigenom en intressant om än magknipsframkallande kedjereaktion och kollaps. Ett par dagars och kvällars felsökande, uppgradering av firmware, och stegvis inkoppling av hela systemet (inkl. åtgärdande av några inte helt korrekta ethernetförbindelser) blev systemet stabilt.
Ironiskt är, att en gång i tiden riktade jag nästan hela mitt fokus mot ljud och analog elektronik, där de flesta av mina (studie-)kamrater hoppade på IT-vågen. (En del kastades av också i samband med dotcom-kollapsen kring tusenårsskiftet…) Jag trodde jag skulle komma undan. Lång näsa fick jag! Jag fick till sist nytta av de där kurserna i nätverksteknik ändå.
Man kan inte syssla med medie- och audioteknik idag utan att ha resurser och kompetens i IT- och nätverksteknik. Vidare så bör så gott som varje projekt utöver de allra enklaste ha en dedikerad ansvarig för nätverk och infrastruktur. Träffar ni på någon som är en fena på såväl audio som IT/nätverk – hugg vederbörande fort, och var rädd om denne!
Slarva inte med kableringen, och verifiera att nätet fyller alla specifikationerna till punkt och pricka så besparas mycket tid, huvud- och nätvärk.
Vad i allsin dar menas med ”kosmoskott”?
Egentligen skulle jag gå under namnet Hedgehog Engineering, men en komplicerad situation med fullkomligt urspårade s.k. intellektuella rättigheter, varumärken, internationella jättar m.m. gjorde det i praktiken omöjligt. Någon har lyckats tillskansa sig närmast total ensamrätt på det mesta som har med igelkott att göra, men det är ingenting att gnälla vidare om.
Vi som växte upp på sjuttiotalet följde kanske en tecknad historia på televisionen om en tokig uppfinnare med egen rymdraket och hushållsrobot. Understundom vände han sig till diverse märkliga karaktärer för att fråga om råd, och en av dessa var den mer än lovligt flummige kosmos-katten som satt i ett träd och pratade med elektronisk röst. Jag är ingen större katt-vän, men har däremot en vida känd entusiasm för igelkottar. Sålunda fick mitt professionella alter ego bli ”Kosmos-kott”.
Kosmoskott Engineering är numera jag i min roll som ingenjör och problemlösare inom det mesta som har med elektronik och medieteknik att göra. Det är förstås självklart att ha en nät-närvaro men då jag skall ägna mig åt elektronik och välljud och inte mixtra med web, så har jag valt att bygga en ganska enkel webplats, mestadels handknackad i gammaldags HTML, precis som om det fortfarande var 1995. Alla vet ju dock att en web som inte uppdateras är dödfödd, så därav det lilla tillägget av denna weblog-funktion.
Här ämnar jag lägesuppdatera då och då med stort som litet, banbrytande nyheter och småsaker av lindrig signifikans, vilt blandade huller om buller.
Vidmakthåll eder avstämning, eller ”stay tuned” som det heter på utrikiska.