Tack för mig

 

Kosmoskott Engineering firar två år med att avbryta all verksamhet på obestämd tid.
Sladden räckte inte längre än såhär.

Jag tar inte längre några som helst uppdrag som oberoende konsult och ingenjör.

Om någon har några intressanta erbjudanden av mer heltäckande och långsiktig karaktär – mer verkstad än snack – tveka inte att kontakta mig.

 

 

Integrated Systems Europe

Tempus fugit – tiden flyr.

Kosmoskotten firar ettårsjubileum som oberoende i audioteknikdjungeln.
Den exakta tidpunkten för jubiléet inföll under årets ISE-mässa i Amsterdam, vilken jag hade äran att bevista.

Coola prylar, coola lösningar, men framför allt: coola människor!
Man börjar undra huruvida man skall bevista branschhändelser på hemmaplan alls – halva Sverige var ju på plats i Amsterdam lik förbaskat.
Därtill kommer alla andra gamla såväl som nya bekantskaper…

Mina nya dojor är väl ingångna nu, och väskan är full av broschyrer och visitkort.
Och i dunklet baki mitt pannben dväljes upplevelser och insikter och en hel del nyheter. En del är offentligt, annat har jag lovat att hålla klaffen om ett tag till… 🙂 Men tro mig – framtiden ser jättehäftig ut, på många olika fronter.

Väskan packas nu om – härnäst skall jag förkovra mig i magnetfält och hörselhjälpmedel. Full fart framåt!

 

 

Att mäta är att veta: nya verktyg!

Såhär är det: Man kan aldrig få för många verktyg.
Även om det understundom svider ordentligt i börsen så är det ändå alltid välkommet att få en anledning att skaffa fler och nya verktyg och mätinstrument.

Att snåla vid verkygs- och instrumentanskaffning är alltid dumt. Särskilt om man har professionella ambitioner och förväntar sig att någon skall betala för ett väl utfört jobb. Rätt verktyg av rätt kvalitet till rätt uppgift. ”Rätt tid, plats och utrustning”, som vi gamlingar som gjort värnplikten lärt oss.

De senaste dryga tio åren har jag utfört mina husbehovsmätningar av ljud med det på alla sätt utmärkta datorbaserade mätsystemet EASERA från Berlin-baserade AFMG. Åren innan dess råddade jag med en Clio-rigg på en fullständigt antik datamaskin, men det är en annan historia.
Även om EASERA fortfarande är en favorit med hiskeliga möjligheter så har det precis som alla andra verktyg sin tillämpning och sina begränsningar i vardagen, och är bl.a. inte helt optimalt för snabba, effektiva och korrekta mätningar av taltydlighetsindex.
Till att börja med är ingenting i min EASERA-rigg formellt verifierat och kalibrerat efter rådande standarder. Det går givetvis att låta göra, men att mäta StiPA med indirekt/impulsbaserad metod har likväl sina begränsningar. Förlitar man sig på impulsresponsen gör man också antagandet att systemet mellan in och ut är fullständigt linjärt – något som sällan är fallet i verkligheten™.
Ett aningen mer jordnära problem är att det är ganska åbäkigt att kånka runt dator, interface, kablar, stativ och hela paketet när man skall göra ett större antal mätningar på olika platser.

Efter att ha kollat upp diverse olika alternativ (inklusive jättefräcka urbant supermoderna dito baserade på en iPad) fick det bli en väl beprövad lagom-lösning i form av NTi XL2, signalgenerator, mätmik och diverse mjukvarutillval inkl. StiPA. Jag passade även på att skaffa en Ampetronics fältstyrkeprob och slinglyssnare så jag kan verifiera hörslingor efter konstens alla regler. Objektivt sett gick det raskt att få hem grejorna, men subjektivt sett var det givetvis en oändlig väntan på dagen för illa dold upphetsning och den heliga ritualen unboxing:

nti_unboxing

Lite av julafton redan i oktober. Doften av ny elektronik ligger tung i rummet och bläcket på kalibreringsintygen har knappt hunnit torka. Portabelt och fälttåligt – och NTi:s lösning med gummikalsong på apparaterna påminner starkt om likaledes fälttåliga Philips/Fluke och mitt gamla portabla oscilloskop. De kommer att trivas förträffligt ihop ute på vägarna med undertecknad.

scopemeter

Nu var det förstås många år sedan Fluke/Philips-skåpet kalibrerades, men det gör jobbet för diverse fältmässig felsökning iallafall.

Förutom de vardagliga professionella tillämpningarna kan man ju tänka sig lite skoj på fritiden också.
Nu kan jag logga hur mycket oväsen mina grannar för, och jag kan dra på mig foliekepsen och ge mig ut på jakt och söka lösningen på gåtan ”the Hum”… 😉

Nu kan jag iaf mäta:

  • StiPA enligt  IEC 60268-16:2011 (ed.4.0)
  • Ljudnivå enligt IEC61672 (klass 2)
  • Hörslingor enligt IEC60118-4

…plus en massa annat.

Mätinstrument-fetischism är en svår och livslång diagnos och åkomma.
En viss svensk telekom-jätte auktionerar ut en massa instrument nere i Lund.
Vad kan jag uppbåda för trovärdig anledning till att lägga ett bud på en hiskeligt kompetent spektrumanalysator?
Eller rättare sagt; vad kan jag göra för att hejda mig…?

 

Basindustrin i Bergslagen

På årets LLB-mässa hade jag den oerhörda ynnesten att träffa och prata i någon timmes tid med prof. Doug Jones om högtalare i allmänhet och Danley i synnerhet. En fascinerande man, och fascinerande högtalare. Det trista med en branschmässa är att i ett mässbås får man ju inte riktigt möjlighet att uppleva högtalare på rätt sätt – dvs lyssna på dem.

Sommaren passerade i ett rasande tempo, och av en händelse fick jag nys om att en Danley-rigg fanns att avlyssna i skarpt läge på Norbergfestivalen. För en norrbottning i exil utanför Göteborg är ju distansen till Norberg av digniteten ”nästgårds”, så det var bara att hoppa i bilen och dra dit.
Norbergfestivalen har en mycket speciell profil av avantgardistisk elektronmusik, ambient, noise och därtill en hel del effektkrävande dansorienterad musik. (Men vi snackar verkligen inte Avicii och arena-house!) En av scenerna kallas ”303”, och har sina rötter i ett besökarinitiativ för många år sen, och bestyckningen har varierat från begynnelsens batteridrivna punk-PA via Alto/Behringer, sedan riktiga Funktion-One, och nu i år ett jätteorange Danley-system.

NBF1

Festivalen äger rum på ett nedlagt gruvområde, och uppifrån den stora Mimerlaven ser man 303-tältet aningen till vänster i bild. PA:t var till skillnad mot tidigare gånger riktat ut mot skogen, vilket de närboende nog inte hade något emot.

NBF2

SH46 upptill och DBH218 för basbehovet.

Horn? Horn! Horn hela vägen. Prof. Doug Jones har tagit sig an det där med trattar på ett klart intressant sätt. Kosmiskt knivskarp direktivitet på de där topparna, och basarna flyttade givetvis massor av luft djupt och rent som sig bör. Trattarna är dessutom våldsamt effektiva, så de hade lätt kunnat matcha upp dem med en omgång basar till. SH46:orna tutar f.ö. bara på upp till sisådär 15kHz så jag misstänker att jag hade gillat SH50 lite bättre. Jag, som varken är technofantast eller PA-snubbe, och är mer inne på top-notch installationsteknik väntar naturligtvis på lämpligt tillfälle att lyssna på Danleys andra högtalarmodeller, enär dessa oranga monster är lite av en udda fågel i sammanhanget. EDM-folket sägs dock ha fått upp ögonen för dem på andra håll.
För mig som snöat in på linjekällor och -arrayer – dessutom med elektronisk styrning – det senaste decenniet, så har jag givetvis fått litegrann att fundera på. Alltid kul med nya grejor, och som vanligt varierar åsikter, tycke och smak bland oss ljudnördar.

Övriga scener (gruvans kraftcentral och anrikningsverket) var utrustade med franska bruna lådor, dvs från l’Acoustic. Jag hörde kommentarer och åsikter om att det lät bra, men hade inte tillräckligt med kraft inne i gruvbyggnaden. Jag håller inte riktigt med, jag tyckte nivån fungerade bra. Under promenaden upp i laven för att ta den översta bilden soundcheckade de någon djupmullrande akt, och betongen i hela byggnaden vibrerade som om malmkvarnarna fortfarande var igång…

I det andra hörnet av festivalen, på campingen, spelades det hej vilt med betydligt mer modest utrustning men otvivelaktig entusiasm. Bensingenerator och punkiga hembyggen. Cirkeln är sluten.

TMDEP – BYOD

När jag var en spoling i första ring på gymnasiet var klassrummen utrustade med rullbandspelare från Tandberg och tillhörande högtalare på väggen.
Det här var på åttiotalet, då de portabla bandspelarna av typen Walkman, eller Freestyle som de kom att populärt benämnas i Sverige, var det fräckaste man kunde kånka omkring på. En adaptersladd mellan freestylens hörlursuttag och linjeingången på Tandbergaren förfärdigades, och vi kunde så lyssna på blandband, dåtidens motsvarighet till offline spotify-spellista. Oss ovetandes anammade vi här den framtida trenden BYOD, om än under något primitiva former.
BYOD = buzzword för Bring Your Own Device, eller Ta Med Din Egen Pryl, på ren svenska. Ett koncept som kan få vaktmästare, konferenstekniker m.fl. att kallsvettas enär det alltid blir något strul. Fel kablar, trasiga kablar, för korta kablar, kablar med fel kontakter, kablar att snubbla på osv.

unD610-BT

I utkanten av de moderna nätverksbaserade audiosystemen huserar ATTEROTECH. Deras specialitet är praktiska, smarta och lättillämpade ändpunkter.
De har lång erfarenhet av CobraNet, men är liksom resten av världen på rask marsch över till Dante. Bland deras mycket trevliga sortiment blev jag nu varse en schysst nyhet: unD6IO-BT – TMDEP/BYOP-drömmen för såväl mig, rullbandstofilen, som de som hänger med och har smarttelefoner, paddor etc. Blåtand, ”RCA” och 3,5mm, 1/8″! Alla får vara med!

Nagra SamsumgS3

En sådan som jag får såklart dras med en sladd från Nagran till anslutningspanelen, men det ingår i själva konceptet. Dator/smarttelefon/surfplatteägaren parar ihop sin mojäng med en knapptryckning, och sedan är det klart.
Snyggt är bara förnamnet. Klockrent för skolor, konferens, och varför inte rentav hemma…?

Osis bara att svensk väggdosestandard inte lirar ihop med amerikanska NEMA-dosor hursomhelst. Det blir lite customjobb hur man än gör. Vem tar upp tillverkning av NEMA2x-dosor men som passar till vanliga VP-rör?

Sommaren nalkas. MediaMatrix och Shure.

Mediamatrix med astma

En MediaMatrix-installation behövde lite vård och omsorg enär en av dess DSP-processorer, en Nion n6, lät som ett reaplan och verkade ha aningen svårt att andas. (Den fungerade alldeles utmärkt i övrigt, med en upptid på flera år!) I likhet med datamaskiner så hålls väl valda delar av dem kylda medelst strömmande luft från fläktar. Denna Nion hör till ett viktigt stycke svensk infrastruktur, men har inte lyxen av att bo i ett renrum eller liknande. Den hade accumulerat en hel del damm, om man säger så.

NIONservice_2016

 

Turligt nog var sagda installation försedd med redundanta system, så fast jag helt sonika tog med mig hela burken hem till labbet så kunde driften fortsätta som vanligt.
Väl i labbet gällde ordentligt tvärdrag och massor med tryckluft. Ett dammoln senare och Nionen väsnades betydligt mindre. När den ändå var under översyn fick den sig en firmwareuppgradering, inklusive CobraNet-interfacet. Äldre varianter har en katastrofal bugg (det är Cirrus fel, inte Peaveys..!) som under vissa omständigheter fullkomligt kan sänka audionätet under spektakulära former. Något jag har förstahandserfarenhet av…

För övrigt är NION-maskinerna fortfarande top notch, fastän de flesta bestyckar dem med Dante istället för det aningen ålderstigna CobraNet

Och apropå audionätverk och Dante…

Nytt från SHURE

Shure ligger inte på latsidan, och det går antagligen åt kosmiska mängder kaffe på R&D nuförtiden. Det är jätteroligt att se vilket fantastiskt lyft och teknikskifte som verkar ha ägt rum därborta i Amerika.
Det senaste är en serie installationsprodukter med förrädisk enkelhet men omisskännlig spetsklass.
För mig som har mixtrat med lobstyrning i högtalarsammanhang i ett drygt decennium är det givetvis jättekul med det omvända; styrda array-mikrofoner!

En rykande färsk, knappt ur prototypstadiet, MXA910 takmikrofon-array var på besök hos mig några dagar. Taklampan fick maka på sig…

MXA910_i_taket

Arraymikrofoner är inget nytt, men den här graden av integration, tillämpning och användbarhet är en ögonbrynshöjare. 910:an som med lätthet fälls in i ett vanligt akustikinnertak innehåller hinkvis med mikrofonkapslar, en maffig DSP, och ett nätverksgränssnitt. Tillsammans utgör de en enhet som kan definiera upp till åtta individuellt riktningsbara och mixningsbara upptagningslober. Perfekt i taket ovanför t.ex. ett konferensbord. Den kommunicerar via DANTE, och såväl de individuella loberna som en (IntelliMix) automatmixad summa-kanal finns tillgängliga. Hela klabbet styrs via nätverk och en vanlig webläsare, och den har t.o.m. en auto-funktion som låter den själv känna av talarens placering och rikta ljudloben dit.

Förutom tak-arrayen MXA910 finns även en bordsvariant; en mikrofon-”puck” med multipla upptagningsmönster, automix, Dante-nätverk m.m. MXA310 heter den.

Förrädiskt enkelt, men makalösa möjligheter. Och naturligtvis låter de hysteriskt bra. Jag ser fram emot att jobba mer med dem, såväl inom de av Shure påbjudna tillämpningarna som mer galna och experimentella  påhitt…

Läs mer: http://mxa.shure.eu

Något prestigefullt eller krävande konferens- och/eller AV-projekt på gång i höst? Hör av er till undertecknad så kan jag berätta mer om MXA-grejorna.

Skön sommar!
önskar Patrik/Kosmoskott Engineering

(såväl telefon som e-post är igång under hela semestern 
 även om täckningen kan variera ute i skogen!)

LLB-mässan

Ses vi på LLB?

Nästa vecka väntar den stora branschhändelsen LLB-mässan i Stockholm. 10-12:e maj. Givetvis skall jag dit, och kommer att stryka runt i dagarna två; onsdag 11:e och torsdag 12:e.
Jag hoppas på massor med spänstigt folk från pro-audio och medieteknikbranschen, och massor med spännande nya pinaler och tekniker att ge sig i kast med.

Waveform_Head

Får ni syn på mig så är det bara att säga hej. Jag är inte så butter som jag kan se ut… 🙂

Det ryktas att det är något sorts musikevenemang i Globen också. Det kan ju förklara varför hotellrumspriserna ökar exponentiellt och obscent  ju närmare centrum man kommer. Tur att man kan åka t-bana ut i periferin för aningen mer prisvärda alternativ. Man skall ju bara ha ett hörn att sova i liksom. Om ens det, vem har tid att sova?

Väl mött på LLB 2016!

Kontaktslöjd

Som avbrott från allt det digitala så tar jag mig understundom an saker som är såväl gamla som analoga. Eller, egentligen är ju den här maskinen knôkfull med gammal döende 4000-logik! Nå, ”digitalt är bara ett specialfall av analogt” som vi brukar säga. Siel Orchestra – italiensk stråkmaskin/polysynt eller vad man nu skall kalla den. Den dekaltrimmades även på sin tid att heta ”ARP”, men det är äkta italiensk jättebisarr musikelektronik under huven.

Felbeskrivning från ägaren: ”Helt död”. Uppföljningsfråga: ”hur och när dog den?” Svar: ”den har aldrig funkat vad jag vet”. Helt OK utgångsläge med mig! Grejor som är heldöda är konsekventa – det värsta jag vet är slumpartade och intermittenta fel.
Sielen i detta nu på labb-bänken med huven öppen. Strömförsörjningen isolerad från resten av instrumentet och vederbörligen testad. Helt OK. Svagt rippel från regulatorerna men väl inom specarna. (En stund hade jag dock våldsamma intermittenta pulser på o-skopet och fattade ingenting. Tills jag hittade laddaren till min skruvdragare, ett ädelt stycke asiatisk ingenjörskonst, som stod i ett hörn och spydde ur sig störningar. Laddaren står nu i andra änden av huset och det är lugnt o fint i labbet.)

Italiensk teknik kan vara underbar och asball, men den kan också bjuda på huvudvärksframkallande brister och besynnerligheter. Ungefär som engelska grejor. Men vi älskar dem ändå! Siel Orchestra innehåller en bunt kretskort som sitter ihop åt alla håll och kanter med flatkabel- och kontaktlösningar av mycket besynnerligt och tveksamt slag, så innan jag öht gör något seriösare försök att få ordning på den här så börjar jag med att städa upp infrastrukturen. Nya och garanterat fungerande förbindelser. De märkliga sjuttiotals-kontakterna ersätts med standard Molex KK. Ett riktigt crimpverkyg anlände med posten, så nu är det bara att sätta igång…

Siel_Molex

Sjuttiotalstillverkad CMOS-logik ur 4000-serien har en tendens att självdö efter en tio-femton år, så i värsta fall blir det att byta ut det mesta i maskinen. Turligt nog är det ingen större kostnad, då kretsarna tillverkas än idag, men med betydligt bättre processer.

Meka musikmaskin är ett trevligt kvällspyssel när man inte har något annat för sig. Dricka kaffe, lyssna på bra musik och sniffa lödrök.

Fortsättning lär följa…

Nätvärk. Obra!

Ibland kan det bli vajsing och väldigt obra. Om man tar en koll på läget i ett audionätverk (CobraNet), och det ser ut såhär:

CobraNet_vajsing

…så är det något som är allvarligt uppåt väggarna.
Och värre blev det; enheter föll ur och kom tillbaka i ett mycket stokastiskt mönster, och helt plötsligt började diverse högtalare spy ur sig rosa brus.

”Finn fem fel!”

Vi kan väl börja med att konstatera att det finns två ”conductors” på nätverket. Snacka om två tuppar i hönsgården. Conductorn på ett Cobra-nät är taktpinnen som etablerar den motsägelsefulla företeelsen av en synkron transportmekanism i och på ett i grunden asynkront medium. En välfungerande CobraNet-mekanism skall över huvud taget inte medge att detta uppstår. Broadcaststorm? Inte direkt, men det stod snart klart att nätverket flödade över och kantrade spektakulärt.
I det aktuella fallet var det en defekt (buggig) s.k. firmware i centralenhetens CobraNet-gränssnitt som var det stora problemet, och en fortfarande inte helt utredd kombination av maximalt olyckligt samverkande faktorer initierade därigenom en intressant om än magknipsframkallande kedjereaktion och kollaps. Ett par dagars och kvällars felsökande, uppgradering av firmware, och stegvis inkoppling av hela systemet (inkl. åtgärdande av några inte helt korrekta ethernetförbindelser) blev systemet stabilt.

Ironiskt är, att en gång i tiden riktade jag nästan hela mitt fokus mot ljud och analog elektronik, där de flesta av mina (studie-)kamrater hoppade på IT-vågen. (En del kastades av också i samband med dotcom-kollapsen kring tusenårsskiftet…) Jag trodde jag skulle komma undan. Lång näsa fick jag! Jag fick till sist nytta av de där kurserna i nätverksteknik ändå.

Man kan inte syssla med medie- och audioteknik idag utan att ha resurser och kompetens i IT- och nätverksteknik. Vidare så bör så gott som varje projekt utöver de allra enklaste ha en dedikerad ansvarig för nätverk och infrastruktur. Träffar ni på någon som är en fena på såväl audio som IT/nätverk – hugg vederbörande fort, och var rädd om denne!

Slarva inte med kableringen, och verifiera att nätet fyller alla specifikationerna till punkt och pricka så besparas mycket tid, huvud- och nätvärk.

 

 

Kosmoskott?

Vad i allsin dar menas med ”kosmoskott”?

Egentligen skulle jag gå under namnet Hedgehog Engineering, men en komplicerad situation med fullkomligt urspårade s.k. intellektuella rättigheter, varumärken, internationella jättar m.m. gjorde det i praktiken omöjligt. Någon har lyckats tillskansa sig närmast total ensamrätt på det mesta som har med igelkott att göra, men det är ingenting att gnälla vidare om.
Vi som växte upp på sjuttiotalet följde kanske en tecknad historia på televisionen om en tokig uppfinnare med egen rymdraket och hushållsrobot. Understundom vände han sig till diverse märkliga karaktärer för att fråga om råd, och en av dessa var den mer än lovligt flummige kosmos-katten som satt i ett träd och pratade med elektronisk röst. Jag är ingen större katt-vän, men har däremot en vida känd entusiasm för igelkottar. Sålunda fick mitt professionella alter ego bli ”Kosmos-kott”.

Kosmoskott Engineering är numera jag i min roll som ingenjör och problemlösare inom det mesta som har med elektronik och medieteknik att göra. Det är förstås självklart att ha en nät-närvaro men då jag skall ägna mig åt elektronik och välljud och inte mixtra med web, så har jag valt att bygga en ganska enkel webplats, mestadels handknackad i gammaldags HTML, precis som om det fortfarande var 1995. Alla vet ju dock att en web som inte uppdateras är dödfödd, så därav det lilla tillägget av denna weblog-funktion.
Här ämnar jag lägesuppdatera då och då med stort som litet, banbrytande nyheter och småsaker av lindrig signifikans, vilt blandade huller om buller.

Vidmakthåll eder avstämning, eller ”stay tuned” som det heter på utrikiska.